Ett fartyg som vi ofta känner igen från amerikanska filmer från södern är hjulångare. Förr i tiden var de vanliga längs med Mississippi, men genom filmduken levde de kvar längre. Vi känner ofta igen hjulångarna just genom skovelhjulet som de drivs av. Skovelhjulet som driver båten är ett sätt att göra överföringen från maskineriet på fartyget till vattnet. Eftersom ett skovelhjul inte kräver mycket djup kom de här fartygen ofta att användas längs med floderna och det är därför vi känner igen dem som typiska flodbåtar.

Hjulångarna kom fram genom de många olika tekniker som testades för att framföra ångfartygen på vatten. Det var i början när ångfartyg började tillverkas som de många teknikerna testades. Innan skovelhjulet kom till hade det testats bland annat med paddlar som drevs mekaniskt. Skovelhjulet visade sig vara mer effektivt och det kom därför att bli väldigt populärt. En av anledningarna var att motorerna ofta hade låg effekt och därför blev det naturligt att det var just skovelhjulet som kom att bli den mest vanliga framdrivningen.

Intresset minskade när propellern uppfanns

Det som kom att förändra användningen av hjulångare var när propellern uppfanns. John Ericsson var den man som uppfann propeller redan 1837. Bara några år efter att den uppfunnits hölls en tävling mellan ett fartyg som hade en propeller som framdrivning mot ett fartyg som hade ett skovelhjul. Fartyget som hade propellern vann och det ledde till att hjulångare började ersättas med propellerfartyg. Bland annat den brittiska flottan var snabba med att genomföra bytet. Även om propellern ansågs vara det som gjorde fartygen snabbare var det inte propellern i sig som gjorde det utan det faktum att motorerna helt enkelt hade blivit betydligt starkare på de nya fartygen. Intresset för hjulångare som mindre fartyg avtog inte förrän runt 1860.

Intresset minskade när propellern uppfanns

Även om intresset för att använda sig av hjulångare började avta efter 1860-talet fanns det många ställen där de fortfarande behövdes. Ett stort behov fanns där det var sjötrafik på mycket grunt vatten. En del sjöar hade hjulångare ändå in i början på 1900-talet.

Två olika typer av konstruktion

Det fanns olika typer av hjulångare även om grundkonstruktionen var densamma. De kunde ändra ha två skovelhjul som placerades på var sin av fartygen, ofta vid mitten av fartyget. Den andra modellen var den där skovelhjulet sitter i mitten av aktern. Båda modellerna hade fördelar gentemot den andra modellen. Exempelvis hade de hjulångare som hade två skovelhjul på var sin sida av både bättre möjligheter att ta sig fram när det var högre vågor. Placeringen av hjulen var också närmre maskineriet vilket gjorde att drivkraften kunde bli större. Gentemot dessa hade då de fartyg med skovelhjulet i aktern andra fördelar. De fartygen kunde ofta göra betydligt smalare vilket givetvis ledde till att de lättare kunde ta sig fram längs med floder eller vid trånga passager. När skovelhjulet var placerat i mitten av fartyget möjliggjorde det även att fartyget kunde ta sig fram på grundare vatten. En större del av däcket kunde dessutom användas. Det fick plats både mer last och fler passagerare. Idag känner vi till de fartyg med skovelhjulet i aktern som flodbåtar, eftersom de var mer lämpade för den typ av vatten. Fartygen med skovelhjul placerade på sidan användes istället mer ofta ute på öppet hav.