Under antiken som varade ungefär, med den moderna indelningen av antiken, mellan 800 f.Kr till 500 e.Kr, så var sjöfarten väl utvecklad och det fanns många olika fartygstyper. Roms miljonbefolkning var beroende av handelsvaror från andra länder och dessa skeppades med stora handelsfartyg, där så kallade Corbita var vanligast. Detta typ av fartyg drevs av ett stort råsegel och på en främre framåtlutande mast satt ett litet segel. De båda styrårorna sköttes av en eller två rorsmän. Aktern var ofta prydd av en svan eller ett gåshuvud.

Merparten av all mat som konsumerades i Rom kom genom handelsfartygen. Spannmål, viss sorts fisk, vin och olja för att nämna några. Vin och olja förvarades i amforor, ett tvåörat kärl, vanligtvis av lera, men ibland även av metall. En Corbita kunde få plats med drygt 3 000 sådana amforor. Trots att Rom hade välkonstruerade och bra vägar så var de ineffektiva till att frakta livsmedel på. Transporter till lands var långsamma, och dessutom gick det inte att lasta så mycket vikt på vagnarna.  På grund av begränsningarna blev landtransporter 30 gånger dyrare än sjötransporter. Men vissa transporter till Rom gick ändå landvägen, främst var det levande boskap och lokalt odlade grönsaker och frukt.

Fartyg under antiken och medeltiden

Krigsfartyg

Antikens krigsfartyg var oftast av typen trirem. En trirem var en galär med metallförsedd ramm. Triremerna roddes men hade ett segel som användes vid gynnsam vind. Besättningen bestod förutom av roddare av soldater, som stod uppställda på högt belägna däck eller plattformar. Striden mellan skeppen avgjordes genom att man antingen rammade eller äntrade motståndarens fartyg. Oftast var det genom ramning som striderna avgjordes. Idén med den metallförsedda rammen var att ta fart och slå hål på fiendens skepp så att vatten började forsa in och skeppet sjönk. Med uppskattningsvis 170 roddare i tre lag så fick man rätt bra med fart.

Ett känt sjöslag är Slaget vid Salamis år 480 f.Kr där grekerna slogs mot perserna. Grekerna hade cirka 380 skepp, av dessa var cirka 200 triremer. Perserna hade dock lite över 600 fartyg.

Grekerna låg med sina skepp gömda i tre bukter i ett trångt sund mellan Salamis och det grekiska fastlandet. I norr låtsades grekerna att fly. Perserna gick på grekernas lurendrejeri och blev lurade längre in i sundet. De grekiska skeppen, och speciellt trieremerna var mer lätthanterliga i det trånga sundet medans perserna hade svårt att manövrera skeppen. Grekernas skepp var dessutom mycket snabbare och vann över den mycket större flottan som perserna ändå hade.

Trirem

Större krigsskepp utvecklades

Omkring 300 f.Kr utvecklades denna typ av krigsskepp genom att man helt enkelt gjorde de mycket större. De kallades för quinqueremer, Roddfartyg som dessa var ungefär 50 meter långa och 6 meter breda och drevs av upp mot 300 roddare. Quinqueremer användes under återstoden av Antiken och under en stor del av medeltiden. I senare delen av medeltiden så utvecklades de och blev bestyckade med kanoner.